Människan hade kommit till himlen, på det sätt som människor ofta gör. Vid anländandet möttes han av ett grupp änglar och fick en rundtur genom himlens alla underverk. Under turens gång märkte människan att det var ett rum som änglarna rörde sig extra snabbt förbi.
-Vad är detta för rum? Frågade människan

Änglarna tittade på varandra, som att de varit skräckslagna för frågan. Till slut tog en ängel mod till sig klev fram och sa:
– Vi är inte tillåtna att hålla dig utanför detta rum – men snälla tro oss – du vill inte gå in i det rummet!

Människans hjärna rusade. Vad kunde vara så hemsk att himlens alla änglar ville gömma det? Människan visste att han nog borde lita på änglarnas ord men fann det väldigt svårt att motstå frestelsen. Jag är ju inte mer än människa, tänkte människan.

Människan gick sakta in i rummet, fylld med rädsla och förundran över vad som snart skulle avslöjas. Men faktum var att rummet var fyllt med de mest fantastiska saker. Ett fint hem, fina saker, stor visdom, en lycklig familj, kärleksfulla vänner och all världens rikedomar.

Storögt vände sig människan sedan mot änglarna.
– Varför ville ni inte att jag skulle gå in här? Detta rummet är ju fyllt med de mest fantastiska sakerna jag någonsin sett!

Änglarna tittade sorgset på varandra och sedan tillbaka på människan och sa:
– Detta är alla de saker det var menat att du skulle ha medan du var på jorden, men du trodde aldrig att du kunde få dom.

David Andersson