En mellanstadielärare bad sina elever att skriva en uppsats om vad de skulle vilja att gud gjorde för dem. På kvällen satte hon sig sedan för att läsa igenom och rätta dem. En av uppsatserna berörde henne lite extra.
Hennes man kom in i rummet och såg henne gråta och frågade vad som stod på.
Hon sade: – Läs den här. Den här har en av eleverna skrivit.
”Kära gud. Ikväll ber jag dig om någonting alldeles speciellt. Gör så att jag förvandlas till en TV apparat i mitt hem. Låt mig få en speciell plats i rummet, låt familjen samlas omkring mig. Att bli tagen på allvar när jag talar.
Jag vill ha hela deras uppmärksamhet och lyssnas på utan att bli avbruten eller ifrågasättas. Jag skulle vilja ha samma omvårdnad som TVn får även när den inte fungerar.
Ha min pappas sällskap när han kommer hem från sitt arbete även när han är trött. Och jag vill att min mamma skall vilja vara nära mig när hon är ledsen eller upprörd istället för att hon ignorerar mig.
Och… jag vill att mina bröder skall slåss om att få vara med mig… jag vill känna att familjen lämnar allting därhän, lite då och då, bara för att få tillbringa tid med mig. Sist men inte minst, gör mig övertygad om att jag kan göra dem alla lyckliga och underhålla dem.
Käre gud… jag ber inte om mycket, jag vill bara bli en TV…”
Så här långt in i uppsatsen säger pappan:
-Oj, vilket stackars barn. Vilka fruktansvärda föräldrar han måste ha.
Hans fru ser honom djupt in i ögonen och säger:
-Det är vår sons uppsats.
Berättelsen finns med i boken ”Frigör din inre styrka”