Jag var 18 år och sommarjobbade på posten.
Brevbäraren som jag vikarierade för bad mig om en tjänst.
Den bestod i att läsa alla brev för en blind tjej som bodde ute på landet.
Han hade själv gjort det under alla sina år på posten så jag hörde mig själv svara ja även om jag kände mig lite osäker på uppgiften.
Jag hade aldrig hälsat på en blind person förut.
Då jag parkerat bilen och gick längs den gamla stigen som ledde fram till det lilla huset där den blinda tjejen bodde, var jag mycket nervös.
Väl framme vid huset öppnade ingen när jag knackade på.
Så hördes ett svagt >Kom in< inifrån huset.
När jag klev in i huset möttes jag av en person som kom gående med käppar under armarna.
Hon gick mot ett bord, men precis innan hon stötte emot vände hon sig mot mig och sa med ett stort leende:
– Hej! Jag heter Astrid.
– Kjell heter jag och jag kommer från posten, blev mitt sponata svar.
Det var början på en härlig relation.
Astrid var den gladaste människa jag någonsin mött och en fantastiskt god lyssnare.
Hon var 98 år och bodde själv i en stuga utan vatten och el.
Alla hennes närmaste vänner och släktingar hade gått bort.
Mina föräldrar hade just skilt sig så Astrid blev en av de personer jag kunde prata med om livet och annat.
Efter många fina samtal frågade jag en dag Astrid:
Om du var ung igen och hade alla möjligheter att göra vad du ville med ditt liv, vad skulle du göra då?
Efter att ha funderat en kort stund svarade hon:
-Det första jag skulle göra vore att sopa min trapp och det andra att hugga ved,.
Astrid är den lyckligaste människa jag någonsin mött.
Kanske berodde det på att hon hade förmågan att fokusera på små saker i tillvaron och glädjas åt dem.
Ur Varför växer gräset av Kull & Hallberg. Skrivit av Kjell Enhager.