Det går inte att fylla ett inre tomrum genom att söka efter något i din omgivning. Det visar denna fina lilla berättelse.

När Rabia letade efter sin nål ”Rabia var ute på vägen och letade efter något, och hennes grannar gick ut för att erbjuda sin hjälp. – Vad letar du efter? frågade de. Kan vi hjälpa dig? – Det spelar ingen roll, svarade Rabia. Det är en oväsentlig fråga. Men jag vill gärna ha er hjälp.

Grannarna skrattade. – Har du blivit tokig Rabia? frågade de. Hur ska vi kunna hjälpa dig om vi inte får veta vad det är du letar efter? – Om ni nödvändigtvis vill veta det, så letar jag efter min nål, svarade Rabia. Jag har tappat den.

Grannarna började ivrigt leta. Efter en liten stund sa en av dem: – Det är svårt att hitta en så liten sak som en nål på en så här stor väg. Var exakt tappade du den?

Rabia stannade upp en liten stund, tittade på mannen och sa: – Det är en oväsentlig fråga. – Du har verkligen blivit tokig Rabia, sa grannarna. – Om ni nödvändigtvis vill veta det så tappade jag den i mitt hus. – Men varför letar du då efter den här? – Därför att det är ljusare här ute, svarade Rabia. Så gör ju ni människor, letar utanför er själva. Jag vet att det ni letar efter finns inne i er själva. Varför letar ni efter lyckan i den yttre världen? Har ni förlorat den där?”

Detta är en sufisk berättelse som är hämtad ur ”99 berättelser” av Katarina Lundblad och Åsa Palmkron Ragnar