En liten flicka kom för sent hem från skolan. Hennes mamma undrade vad som hade hänt. Dottern förklarade då att en av hennes kompisar hade tappat sin ryggsäck och att favorit dockan, som var av porslin, hade fallit ut och gått i tusen bitar.

Mamman antog då att dottern stannat kvar för att hjälpa till att laga dockan och berömde henne för det, varpå flickan svarade:
-Nej mamma, dockan var omöjlig att laga. Jag stannade bara för att hjälpa till att gråta.

Ur ”Varför växer gräset”,
av Klas Hallberg och Magnus Kull