En flicka i tioårsåldern gick på en internatskola i England. Hon var väldigt blyg och drog sig ofta undan från de andra barnen. Hennes osäkerhet tog sig uttryck i en hel del udda beteenden och hon betraktades som något av ett problembarn av sina lärare. Skolans rektor, som strävade efter perfektionism, ville inte ha några udda problembarn på sin skola och sökte ständigt efter en anledning att relegera henne.
Det fanns en regel på skolan om att eleverna bara fickskicka brev som var godkända av lärare, och en kväll såg rektorn hur flickan kom smygande i trappan med ett brev i handen. Han såg nu sin chans att kunna skicka hem flickan, så han smög efter genom skolan och ut på gårdsplanen. Flickan fäste brevet i ett snöre, hängde upp det på staketet som omgav skolan, såg sig om och smög sedan in igen.
När flickan gått klev rektorn fram från sitt gömställe och gick bort tillstaketet för att öppna brevet. Nu hade han äntligen något konkret att rapportera till styrelsen.
När han öppnat brevet läste han följande rader:
”Till dig som läser det här. Tänk på att även om du känner dig utanför, så finns det många som bryr sig om dig. Du är inte ensam!”
Ur varför växer gräset
av Kull & Hallberg.