För många år sedan hade den store artisten och balanskonstnären Zumbrati precis avslutat en promenad på lina över Niagarafallen. Omständigheterna var svåra och vädret blåsigt, men arrangören hade påstridigt övertalat Zumbrati att gå. Nu var han mycket lättad och glad över att vara välbehållen på andra sidan. Arrangören stod och väntade på honom med en skottkärra.
– Det var fantastiskt! utbrast arrangören. Ni är verkligen en mästare.
Den store Zumbrati tackade honom och sa att det tuffa vädret hade gjort vandringen mycket svår.
– Struntprat sa arrangören. Jag slår vad om att ni skulle kunna gå tillbaka till andra sidan och skjuta den här skottkärran framför er.
– Det tror jag inte, protesterade Zumbrati. Förutsättningarna är för dåliga.
Arrangören gav inte upp utan försökte övertala honom att göra det. Till slut blev Zumbrati mycket förargad.
– Ni tror verkligen att jag kan klara det, eller hur?
– Ja, svarade arrangören.
– Är ni helt säker?
– Ja.
– Okej. Hoppa upp i skottkärran.
Berättelsen är hämtad ur ”Varför växer gräset”,
av Klas Hallberg och Magnus Kull