”Hur mycket älskar du mig?”frågade den lille pojken sin mamma medan hon stoppade om honom i sängen.
Det var en lek som han fick henne att leka varje kväll men han lät henne aldrig vinna.
”Jag älskar dig 85 miljoner, triljoner mil till solen och tillbaka” var den lille pojkens vanliga utmaning på hennes förklarade kärlek.

Men den här kvällen var hon utmattad. Utmattad efter en dag som började redan klockan tre på morgonendå hon tröstade honom efter en mardröm.Utmattad efter att ha lagat frukost, lunch och middag och efter att ha städat undan alla hans leksaker som hon ständigt trampade på med sina blåslagna fötter.Utmattad efter en dag som inte innehöll så mycket tid så att hon ens hann duscha.

Hon tittade in i sin sons ögon, samma ögon som hon var för evigt tacksam över att ha varit med att skapa.Hon strök bort håret från hans panna så att hon kunde andas in skönheten hos denna magiska skapelse.
Och medan hon tittade på honom på ett sätt som bara mödrar kan log hon och sa:”Du kommer aldrig att förstå hur mycket en mamma kan älska sitt barn.

Om du blev påkörd av en bil och fastklämd så skulle jag finna styrkan att lyfta undan den för dig.
Om du behövde hjälp och jag hade brutna ben så skulle jag finna ett sätt så jag kunde springa till dig.
Om du var hungrig och jag inte hade ätit på en vecka så skulle jag ge dig min enda måltid.

När du vandrar omkring i världen vandrar mitt hjärta med dig. Vad du känner, känner jag.Jag känner att du är lycklig genom det sätt du håller min hand.Jag hör ditt hjärta viska när du är rädd.Jag vet vad du tänker genom att se in i dina ögon.

Den lille pojkens ögon blev vidöppna och för en gångs skull hade han ingen utmaning åt henne.

Författad av Vivianne Glycks