En indiankvinna besökte en dag en god vän i New York. De promenerade längs
affärsgatorna på Manhattan, mitt i den hektiska stadspulsen. Ljudet från tutande
bilar och gatuförsäljare blandades med ljudet från alla människor som trängdes
på trottoarerna.
Plötsligt stannade indiankvinnan till och sa:
– ”Jag hör en syrsa!”
Vännen skrattade lite och förklarade att det inte var möjligt att höra en syrsa i
allt detta oväsen, men kvinnan insisterade.
– ”Jo, jag hör en syrsa alldeles i närheten.”
Indiankvinnan gick fram till en stor lerkruka som prydde ingången till en av
affärerna, där en stor buske bredde ut sina blad. Under ett av bladen lyfte
kvinnan försiktigt fram en liten syrsa. Väninnan såg helt förbluffad ut.
– ”Men detta är ju helt otroligt!” utbrast hon. ”Du måste ha övernaturligt bra hörsel!”
– ”Nej, inte alls”, sa indiankvinnan med ett leende. ”Mina öron är inte annorlunda
än dina. Allt beror på vad man lyssnar efter. Titta här, ska du få se.”
Kvinnan tog fram ett par mynt som hon släppte ner på trottoaren, så att de
studsade iväg med ett klirrande ljud. I samma ögonblick vände sig ett dussintal
personer om.
– ”Du ser”, sa indiankvinnan. ”Allt beror på vad man lyssnar efter.”

Okänd författare