Kejsaren av Kina, världens mäktigaste man, vände sig till mästaren Bodhidharma och sa:
– Jag känner mig så rastlös.
– Kom hit i morgon klockan fyra och ta med dig ditt sinne, svarade Bodhidharma, så skall jag hjälpa dig:
Kejsaren kunde inte sova på hela natten.
– Vad menar han egentligen? frågade han sig själv. Vad är det han vill att jag skall ta med mig?

Tidigt nästa morgon begav han sig till Bodhidharma.
– Mitt sinne finns inom mig, sa han. Det är inte något jag kan bära med mig som en jordisk ägodel.
– Sätt dig i så fall ner, blunda och försök hitta det, svarade Bodhidharma. Peka på det när du har hittat det.

Kejsaren slöt sina ögon och ansträngde sig för att hitta det sinne som hade stört honom timme efter timme i många år. Han satt fortfarande där när solen gick ner. Hans ansikte blev mer och mer stilla.
– Hittade du det? frågad Bodhidharma.
Kejsaren skrattade.
– Ju mer jag letade, desto starkare kände jag att det inte fanns, svarade han. Ju mer närvarande jag blev, desto mindre blev sinnet. Tills slut blev det bara en skugga. Sinnet var min egen frånvaro.

Okänd författare