Tess var en företagsam åtta-åring när hon hörde sin mamma och pappa prata om sin lille bror, Andrew. Allt hon visste var att han var väldigt sjuk och att de var helt utan pengar. De skulle flytta till en lägenhet i nästa månad eftersom pappa inte hade pengarna för både doktorns räkning och huset. Bara en väldigt kostsam operation kunde rädda honom nu och det såg ut som att det inte fanns någon som kunde låna dem pengar. Hon hörde pappa säga till sin gråtfärdiga mamma i en desperat viskning, ”Bara ett mirakel kan rädda honom nu.”

Tess gick till sitt sovrum och plockade fram ett burk, som innehållit jellysylt, från sin gömda plats i garderoben. Hon hällde ut växelmynten på golvet och räknade noggrant. Till och med tre gånger räknade hon. Summan var tvungen att vara exakt perfekt. Det fanns ingen plats för misstag.
Försiktigt stoppade hon tillbaka mynten i burken och satte på sig jackan, hon smet ut genom bakdörren och gick 6 kvarter till Rexall’s Apotek som hade en stor röd Indianhövding på skylten ovanför sin dörr.

Hon väntade tålmodigt på att farmaceuten skulle ge henne uppmärksamhet men han var för upptagen just nu. Tess skrapade med fötterna för att göra ett uppmärksammande ljud. Ingenting. Hon harklade sig med det mest distinkta ljud hon kunde utföra. Inget bra. Till slut tog hon och dängde sin burk mot glasdisken så att det bangade till. Det gjorde susen!

– ”Och vad vill du?” frågade farmaceuten i en överlägsen ton. – ”Jag talar med min bror från Chicago som jag inte har träffat på år,” sa han utan att invänta svar på sin fråga.
– ”Nå, jag vill prata med dig om min bror,” Tess svarade honom i samma överlägsna ton. – ”Han är väldigt, väldigt sjuk… och jag vill köpa ett mirakel.”
– ”Vad sa du?” sa farmaceuten.
– ”Hans namn är Andrew och han har någonting dåligt växande inuti sitt huvud och min pappa sa att bara ett mirakel kan rädda honom nu. Så hur mycket kostar ett mirakel?”
– ”Vi säljer inte mirakler här, flicka lilla. Jag är ledsen men jag kan inte hjälpa dig”, sa farmaceuten, och mjuknade lite.
– ”Lyssna, jag har pengar att betala för det. Om det inte är tillräckligt, kommer jag att skaffa resten. Tala bara om för mig vad det kostar”.

Farmaceutens bror var en välklädd man. Han böjde sig ner och frågade den lilla flickan : – ”Vilken sorts mirakel är det som din bror behöver”?
– ”Jag vet inte”, svarade Tess medan hennes ögon sken upp. – ”Jag vet bara att han är väldigt sjuk och mamma säger att han behöver en operation. Men min pappa kan inte betala för det, så jag måste använda mina pengar”.
– ”Hur mycket har du”, frågade mannen från Chicago.
– ”En dollar och elva cents”, svarade Tess knappt hörbart. – ”Och det är alla pengar som jag har, men jag skaffar mer om om jag måste göra det”.
– ”Men, vilket samanträffande”, log mannen. – ”En dollar och elva cents — det exakta priset för mirakler för småbröder”. Han tog hennes pengar i sin ena hand och med den andra handen tog han tag i henne och sa – ”Visa mig var du bor. Jag vill träffa din bror och möta dina föräldrar. Så får vi se om jag har den sortens mirakel som du behöver”.

Den välklädde mannen var Dr. Carlton Armstrong, en kirurg, specialiserad Neurokirurg. Operationen var utförd utan komplikationer och det tog inte lång tid förens Andrew var hemma igen och mådde bra.

Mamma och pappa talade lyckligt om de lyckliga omständigheterna som hade lett till den här situationen. – ”Den operationen”, viskade hennes mamma – ”var ett mirakel, jag undrar hur mycket den skulle ha kostat”?
Tess log. Hon visste exakt hur mycket ett mirakel kostade… en dollar och elva cents… plus tron från ett liten barn.

Wendy Hinson